Idag e en jobbig dag. Jag vill så mkt, men kroppen säger ifrån. Hjärnan spökar för mig och säger saker som ”du förtjänar inte glädje” ; ”varför vill någon leva med dig när du e tjock, ful och supertråkig” ; ”lika bra att ge upp, alla får det bättre utan dig”
Men nånstans djuuuupt inne vet jag att detta inte e mina ord, inte mina tankar. Det e spöken från förr som bråkar med mig. Men hur ska jag bli av med dom, när hjärnan lyssnar och kroppen går på autopilot för att den e för trött för att bryta sig fri.
Kan någon bara säga hur?
/Marina
Älskar dig <3
Löv juh mä!