Ibland vill jag kunna cutta mina ben för dom värker enormt.
Sen ihop med det kommer ångesten och utmattningen. Jag orkar ingenting. Vill helst låsa in i ett rum och aldrig mer komma ut om jag inte börjar på bra igen.
Senaste veckan har jag haft en mask på mig för att jag inte riktigt kände för att visa hur jag egentligen mådde för finns andra som har det värre och då får jag skjuta undan mina känslor oh låtsas köra på som vanligt med att allt e vanligt.
Idag tog orken slut.
Det e inte som vanligt. Känns som att jag måste gömma mina känslor eller som om jag e boven på nåt sätt för jag mår som jag gör. Och hade jag vetat mer ingående vad som händer i kroppen hade jag gjort allt för att få det att fungera.
/Marina
Nä, du ska inte känna att du behöver fösa undan dig själv för att andra har det ”värre”. Vad är värre liksom? Vem bestämmer det? Älskar dig!
Nä jag vet Frida, men jag e konstig när der gäller sånt. Alla andra före, sen jag
Men förhoppningsvis ska jag lära mig inom kort precis tvärtom.
Älskar dig med!