Jag har tappat livsglädjen!
Hela dagen igår gick åt att spekulera och fundera. Varför? När? Kommer den komma tillbaks? Hur ska jag göra? Vad kan jag göra? Vad borde jag göra? Hatar när jag mår skit, för då känns allt meningslöst. Och det é egentligen bara jag själv som kan ändra på det, men på nåt sätt har jag fastnat i fel spår. I fel tankar som vägrar släppa, och då ser jag inget ljus i slutet på tunneln.
Men, en vacker dag, snart så ska jag hitta ljuset inom mig och traska ur tunneln och bli en ännu bättre mamma, vän, sambo, syster, Marina! En ännu bättre och starkare människa än jag någonsin varit.
Den enda vägen nu é uppåt!!
/Marina
