Idag hade jag då det inplanerade möte med FK & AF. Jag var jättespänd innan och meganervös. Aldrig varit på ett sånt möte, och så har man hört om både dåliga och bra liknande möten. Men jag försökte inte tänka såååå mycket på det.
Lättare sagt än gjort. Som sagt, jättenervös och spänd som om jag hade en ryggsäck som vägde flera ton. Skulle träffa handläggare jag aldrig hade träffat innan och prata om framtiden. Första frågan blev om jag ville berätta lite om mig själv och min situation. Det första som dök upp i skallen var panik! Vilket handläggaren från AF såg och bad istället handläggaren från FK att berätta lite. Vilket hon gjorde och då hoppade jag in mer naturligt och pratade. Det kändes lättare.
Dom lyssnade på mig, förstod, frågade vad jag ville och hur mycket jag trodde jag skulle orka arbetsträna. Det kändes jätteskönt. Dom verkligen lyssnade på mig och tog åt sig allt jag sa! Det var en sån enorm lättnad!
Vi bestämde, gjorde upp en handlingsplan kan man säga, registrerades in på AF och nu e det meningen att min handläggare där ska hjälpa mig hitta en arbetsplats där jag kan börja arbetsträna. Känns enormt!
Men….under dagen/kvällen har jag själv funderat på lite ställen, och efter påsk ska jag maila henne och fråga om jag kan börja på platsen jag har i åtanke! Känns riktigt gött att få börja lite. Jag vill tillbaka till arbetslivet och allt vad det innebär! Och förhoppningsvis så kommer jag dit snart!
Imorrn blir det läkartid på Björkängen för sjukskrivningen som gick ut sista mars och jag hade fallit lite mellan stolarna om vem som egentligen ska sjukskriva mig igen iom att jag blivit övertagen till en annan enhet. Men nu som sagt har jag en tid imorrn.
Sen e det påsk och chill!
/Marina
