Igår var jag på mitt andra möte om utredning för PTSD. Vi hann inte riktigt igenom hela detaljerade formulären, utan jag fick en ny, längre tid nästa fredag. Minnen väcktes till liv som jag arbetat så hårt med att förtränga. Men nu måste dom fram så jag kan få bearbeta dom på ett bra och effektivt sätt, så jag kan fortsätta med mitt liv!
Min behandlare, eller vad jag ska kalla henne, sa att jag till 80% hade diagnosen, bara av förra mötet och det vi hann igår, men att hon självklart måste slutföra utredningen innan en ev. diagnos och förslag på behandling.
Idag känns det rätt så tungt, för jag e helt slutvriden på känslor och allt. Ska bara iväg på BUP som anhörig, så inget megakrävande av mig. Känns ändå skönt att bara kunna få vara. Bearbeta minnen som kommit fram och försöka stärka mig själv inifrån och ut. Det kommer ta tid, men jag e beredd. Nu ska detta göras, och göras ordentligt!
/Marina
