Asså…..jag känner mig helt utpumpad! Sedan i onsdags, när jag var på vuxenpsykiatrin och pratade i 1,5 timme, känns som om allt bara försvann ur mig. Som när man andas ut, och känner mig platt.
Det e bra! Jag behöver få ur mig skiten och inse att det e jag, och enbart jag, som bestämmer över mitt liv. Oavsett händelser i barndomen, så ska jag inte lära mig att enbart överleva; utan nu e det min tur att leva !!
Kommer dock ta massa tid, en hel del tårar och envishet från min tid för att bearbeta allt. Men jag vet att jag kommer att lyckas för nu jävlar får det vara nog.
/Marina
