Alltså igårkväll började skallen balla ur. Var ba massa bös därinne så jag knappt kom ihåg vem jag var eller vart jag skulle, eller varför ens.

Inatt vid 3 vaknar jag med dundrande huvudvärk med migränsinlag, så jag ba förebygger med medicin och somnar om. När klockan väl ringde för jobb, så var inte skallen alls med mig så blev hemma.

Allt jäkla ljud å ljus ville jag döda för det gjorde att skallen ville ta livet av mig. Så var bara gömma sig å hoppas på det bästa

Nu, några timmar efteråt e det…..sisådär. Jag har ett hövve, som kanske försöker återgå till sitt normala jag. Men den e fortfarande full med bös. Denna vecka ska tösen till både UMO och Ortodontin, och grabben till NP. Jag kunde ej läsa ut hur min kalender såg ut dessa dagar å tider. Så ropar jag ej kan med, för att sen säga att jag kanske kan men måste ändå dubbelkolla på jobbet imorrn innan mitt definitiva svar. Kommer känslan av att jag e världens sämsta morsa som ej har någon koll på något, men såhär e det med hjärntrötthet. Ba acceptera, även om det e apasuperdupersvååååårt.

Exakt som bilden ovan, så e det i min skalle just nu. Jag förstår fullständigt att sonen tycker jag ska göra en utredning på mig själv.